Religionens skadlighet?

Appropå relgionens förmodade skadlighet så trillade jag på följande vetenskapliga referat. Nu är det bevisat. religion är bra för människan:

I Koenig och Cohens översikt över religionsforskningen år 2001(The Link between Religion and Health) påvisar de att av 100 undersökningar om religionens effekt på hälsa visar 79 på ökat välmående, 13 på visst ökat välmående, emedan endast en undersökning visade på negativa följder.

Religiosofobi

Titt som tätt dundrar man i media eller privata diskusioner om religionens fördärvlighet. Men är det verkligen så att att religiösa beter sig sämre än ateister (som också är religiösa på sitt sätt) Här följer en insändare angående en sådan attack
som publicerades i Stockholms fria november 2006

Carl Ek verkar hata kristendomen. Han överdriver kraftigt när han i Stockholms Fria den 3/10 beskyller den för allt möjligt ont utan belägg. Samtidigt efterlyser Ek en debatt om vad kristendomen egentligen står för och det vill vi ge gensvar på här.
Visst har det begåtts brott i kristendomens namn och kristna förmår, precis som alla andra människor, inte alltid leva upp till sina ideal. Men det är inte alls så illa som Ek påstår. Vi vill vara tydliga och säga att våld, förtryck och rasism aldrig kan motiveras utifrån sann kristen tro.
För att vända på Carl Eks resonemang: Man kan sammanfatta kristendomens väsen i följande: den är en människo- och naturvänlig åskådning, som är kvinnovänlig, bejakar sexualitet och är inte homofobisk. Den är också vetenskapsvänlig. Men framförallt är den vägen, öppen för alla, till gemenskap med Gud.
Enligt bibeln är människan skapad till Guds avbild. I kyrkans barndom var den en social revolution jämfört med sin samtid. ”Nu är ingen jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus.” (Galaterbrevet 3:28) Humanismen föddes ur kristen moral och människosyn på 1400-talet. Det var först på 1800-talet som humanismen blev sekulär. Arbetarrörelsen i både England och Sverige gick hand i hand med väckelserörelserna. Det är ingen slump att medborgarrättsrörelsen i USA leddes av, just det, en pastor.
Att förvalta skapelsen är kristen etik. Kristna har i alla tider engagerat sig för miljön. Den moderna djurrättsrörelsen har sitt ursprung i kristna kretsar.
Kristendomen gav oss vårt rättsystem. Sveriges första kvinnofridslag fick vi på 1200-talet i det första kristna landskapet, Västergötland. Svenska baptistförbundet gav kvinnor rösträtt på 1850-talet. Frälsningsarmén var först med kvoterat ledarskap. Deras församlingar leds av en man och en kvinna.
Det första budet Gud ger människan är att ha sex. Den klassiskt kristna synen att sex hör till äktenskapet bottnar inte i att det ses som skamligt utan som något heligt. Det betyder inte att de kristna som tror på det hatar eller ringaktar någon som lever annorlunda. Homofobi, hatiska utryck mot homosexuella är oerhört ovanligt i svensk kristenhet men vanligt i det sekulära samhället.
Kristendomen har lagt grunden för utbildningsväsendet och vetenskapen. Samtliga europeiska universitet grundades ur teologiska institutioner. Naturvetenskapen föddes i klostren på tidig medeltid.
Den indignation Ek ger uttryck för är inte faktabaserad. Den bottnar i ideologisk motvilja, och är ett eko av att upplysningsideologin svartmålade medeltid och kristendom för att hävda sin egen förträfflighet. Historien blev snedvriden. Påståendet att kristendomen har fler människoliv på sitt samvete än nazism och kommunism är inte sant. De dödsiffror som kan härröras kristet maktmissbruk (under 1500 år) kommer inte ens i närheten av de massmord som kommunism och nazism har åstadkommit under några decennier. Än idag mördas kristna av regimen i Kina. Notera att dessa båda ideologier har samma moder som sekulärhumanismen, d.v.s. Upplysningen. Nazismen hämtar ju bland annat bränsle från evolutionsläran.
Kolonialismen med dess övergrepp har mer med eurocentrismen, idén om att västerländsk kultur är överlägsen andra, att göra än med kristendomen. Det finns inget om detta i den kristna läran. Tyvärr har dock missionen tidvis varit eurocentriskt präglad. Idag har kristen mission gjort upp med detta och är kulturkänslig, medan västerlandets eurocentriska exploatering fortsätter i oförminskad styrka med Coca Cola och IMF i spetsen. Varför är det förresten så hemskt att vi missionerar? Det enda vi vill är ju att andra människor ska få uppleva Guds befriande kärlek.

Rädslans politik

Insändare som publicerades i Nya Dagen i augusti 06

I torsdags fick jag ställa en fråga till Lars Leijonborg i SVTs utfrågning.Jag frågade om jag som kan känna mig trygg i folkpartiets storebrorvärld. Lars svarade som väntat, efter retorikens abc, inte på min fråga utan berättade istället varför vi behöver mer övervakning. Terror, organiserad brottslighet, trafficing ovs. Rädslans retorik ekar från andra sidan oceanen där man i fem år drivit igenom en allt mer kontrollerande och hård politik. The Patriot Act låg på hyllan och väntade på att något skulle få det amerikanska folket tillräckligt rädda för att acceptera rejäla inskränkningar i deras frihet. När 9/11 märkligt nog inträffade var man snabbt igång med den nya världsordningen. Resultatet av The Patriot Act har fått svallvågor över hela världen med oskyldiga människor vars rättigheter har kränks och deras liv har slåtts i spillror. I Sverige har vi åtminstone tre personer som har fått sina tillgångar frysta, de har blivit bortförda och torterade. Alla tre visade sig oskyldiga. Allt genomfört av en så kallad demokratisk stat som skrivit under konventionen om mänskliga rättigheter. Inget gott kommer från en politik vars drivkraft är rädslan. Rädsla för mobbare, brottslighet, terror eller oordning i största allmänhet. Rädslans politik föder inget annat än kontroll, maktmissbruk, segregering, främlingsskap och våld. Man behöver inte vara en Einstein för att inse att kriget mot terrorismen har fött fler terrorceller än vad vi annars skulle haft. Senast i fredags gick Bush ut och erkände att Irak och Al Qaeda inte hade något med varandra att göra. Kvar som verkligt argument för krigen står bara makten, profiten och rädslan.
Terrorism, brottslighet och mobbning kommer inte ur vissa kulturer utan ur fattigdom, utanförskap och bristande trygghet och närhet.
(En vän till mig är bror till en av rymmarna från Hall-anstalten. Media beskriver mannen som en av Sveriges farligaste. Min vän beskriver sin bror som en vilsen och rädd individ med traslig relation till sin far. Hårdare straff kommer bara göra honom ännu mer missanpassad. Som mobbningskonsult i skolan vill jag påpeka att om folkpartiet får genomföra sina hårdare tag i skolan kommer det att resultera i att barn med låg självskänsla blir ännu mer betryckta. Att slänga ut en mobbare från skolan är det samma som att ge dem en knuff in i kriminalitet.)
Vi behöver inte mer övervakningskameror och avlyssning för att skapa en tryggare värld. Vi behöver en politik som ger barn trygga familjeförhållande och en skola där man blir sedd och uppmuntrad inte straffad. Vi behöver främja integration, handel och internationellt utbyte, kommunikation och internetutveckling världen över. Det skapar verkliga bryggor och varaktiga relationer. Människor som mår bra utför inte terrorhandlingar.
Slutligen vill jag säga att all övervakning inte tjänar allmänheten utan makten. Har man en gång tillåtit övervakningssamhället går klockan inte att vrida tillbaka. Vem vet om morgondagens makt står på din sida.

Ministerstyre

Tisdagen den 3 april läser vi i Mitt i Vasastan att skolministern gått in och stoppat ett försök med verklig elevdemokrati på Globala Gymnasiet i Stockholm. Det är mycket olyckligt av flera grunder. Dels därför att det är ett försök som de inblandade ser som lyckat och dels för att skolministerns pressekreterare Andreas Åström försvarar det med ”Vi är emot det av princip.” Att lägga ner ett positivt projekt bara för att man har en politisk princip är ytterst oroväckande. Skolan ska drivas med det som det förmedlar nämligen kunskap, inte ett godtyckligt politiskt program.
Att eleverna ska formas till demokratiska tänkande individer står både i läroplan och skollag och då är det väl fantastiskt att en skola faktiskt uppnått äkta medbestämmande och inte en blek ursäkt till demokrati som elevråd tyvärr många gånger marginaliseras till. Speciellt märkligt är det att skolministern underkänner myndiga personers förmåga att förvalta en skola. Samma myndiga personer kan bli invalda till Sveriges riksdag och delta i att styra landet. Så inte nog med att Jan Björklund förvägrar dem laglig rätt till medbestämmande utan han förminskar dem som människor utan att ha någon som helst koll på deras kompetens. Allt detta för att hålla på en princip?
Vidare är detta olyckligt för att medbestämmande och delaktighet är några av människans mest grundläggande behov. När detta behov inte fylls resulterar det ofta i konflikter, likgiltighet, maktmissbruk och till och med mobbning. En skola där eleverna känner sig sedda och hörda är en skola där ingen ordningspolis behövs därför att eleverna mår bra. En skola där eleverna mår bra är en skola med goda studieresultat. Friends har arbetat på över 1000 skolor med förebyggande arbete mot kränkande behandlig. En tydlig trend vi ser är att skolor med aktiv elevdemokrati är skolor med mindre förekomst av kränkningar.
Om en myndighet stoppar hur en skola administreras ska det vara på en grundval endast att skolan bortom all tvivel är misskött. Sedan om den organiseras med anställd utbildad personal eller med anställd utbildad personal i samarbete med elever är helt irrelevant.
Fungerar arbetet bör istället skolministern och hans departement ta lärdom av detta och låta fler prova på. Låt politiken formas av erfarenheten och inte tvärt om.
Det är dags att sittande regering börjar föra en skolpolitik som är för elever, inte emot dem.